fredag 1 oktober 2010

Nått jag skrattar gott åt varje gång*L*


En paranoid katts dagbok!

Måndag
Mina tillfångatagare retar mig alltjämt med små bisarra dinglande saker. De äter överdådiga måltider med färskt kött medan jag är tvingad att knapra på billigt torrfoder för att inte försvagas. Det enda som håller hoppet uppe är tanken på flykt, och tillfredsställelsen

att ibland få förstöra en eller annan möbel. Imorgon kanske jag äter en krukväxt till.

Tisdag
Idag lyckades jag nästan med mitt mordförsök genom att sno runt fötterna på mina fångvaktare; ska testa det överst i trappan nästa gång. I ett försök att äckla och väcka avsmak hos dessa avskyvärda tyranner kräktes jag återigen i deras favoritfåtölj; måste testa det i deras säng.

Onsdag
Sov hela dagen så att jag orkade irritera fångvaktarna och beröva dem sömnen genom oavbrutet jamande efter mat under de mest okristliga timmarna på natten.

Torsdag
Bet huvudet av en mus och gav diktatorerna resten av liket i ett försök att få dem att förstå vad jag är kapabel till, samt sätta skräck i dem. De bara gullade och kuttrade och gick på om vilken duktig liten kisse jag är. Hmm, saker och ting funkar inte enligt planerna...

Fredag
Nu har jag verkligen kommit till insikt om vilka sadister de är. Jag tvingades genomgå vattentortyr utan någon som helst anledning. Dessutom ingick denna gång en brännande, skummande kemisk substans som kallas "schampoo". Vilka sjuka hjärnor hittar på sådana vätskor? Min enda tröst är den lilla biten av en tumme som fortfarande sitter fast mellan mina tänder.

Lördag
Mina fångvaktare hade någon slags samling med sina medbrottslingar. Jag fick sitta isolerad under hela sammankomsten. Jag kunde dock höra oljudet och känna stanken av glascylindrarna de kallar "öl". Dessutom, vilket inte är helt oviktigt, råkade jag höra att min nuvarande isolering berodde på något jag är, nämligen "allergiframkallande". Jag måste ta reda på vad det är och hur jag kan använda det till min fördel.

Söndag
Jag är övertygad om att de andra fångarna är förtryckarnas lakejer och kanske tjallare. Hunden blir regelbunden utsläppt och han återvänder alltid glatt. Han har uppenbarligen inte allt förstånd i behåll. Fågeln å andra sidan är utan tvekan angivare. Han har lärt sig tillfångatagarnas förskräckliga tungomål och talar med dem regelbundet. Jag är säker på att han rapporterar min minsta rörelse. Eftersom han för närvarande är placerad i den metalliska trådlådan är han trygg. Men jag kan vänta; det är bara en fråga om tid...

Saxat från www.yttermera.se



4 kommentarer:

gunsan sa...

Stackars dej lilla kissen.Men ge inte upp .Din tid kommer nog snart.

Atelje Skärvan sa...

Tänk om det är så?
Tack för kommentar jo da det är ett nybygge.
Ha det så bra,kram Agneta

Suss sa...

HELT UNDERBART!!!!!!
Kram på dig lilla Foppa!

coyoteros sa...

här krävs expertråd,,lät norakatten berry läsa igenom nödropet från foppa.

åefter en stunds funderande kom han fram till en ny strategi.

att genom rätt kost i stor mängd,och träning,bygga upp muskelmassan och vikten till ett lodjurs storlek ca 15 kg...räcker för att tex fälla en hjort....och på så sätt förbättra sin förhandlingsposition.

eller rikta in sej på tex den oersättliga mingvasen......räcker ju med en liten oavsiktlig knuff..

go foppa gooo, you never walk alone..