Det blev en mardröm..eller?

Åkte 70 mil för att träffa min kirurg i en timme igår..

Ett möte som gav ingenting ..Han lade den mesta tiden på att förklara ingreppet han gjort och varför det gått så fel.

Jag pressade honom vid ett flertal tillfällen på om han opererat OPLL tidigare..och det förstod jag sen att han inte har..Han slingrade sig med att säga att tillståndet är så ovanligt och att dom flesta har bara påverkan på en nivå och jag hade 4 nivåer.Nerven han skadade så allvarligt går till mina båda överarmar.

Till att börja med så skulle jag bli bättre inom ett par månader ..efter 2 månader så sa han att jag får räkna med ett halvår..Igår sa han att jag får räkna med att det kommer ta till sommaren 2016..

Han garderade sig med att säga om inget har hänt inom ett år så får jag leva såhär..

Jag kom in fullt arbetsför och kom hem som en grönsak..

Det enda positiva va att jag kan börja jobba lite med det jag orkar och klarar av.Mitt jobb är mitt liv..

Han sa att han informerat mig om riskerna men det kan jag säga att han sa inget om att armarna skulle slås ut.Han sa att det hade han inte haft med i beräkningarna.

Oroade mig så för att bara vara sjukskriven i en månad före ingreppet ..Nu vet jag ingenting och får inte svar.

Jag skulle vara tacksam tyckte han för hade ryggmärgen blivit skadad eller om det hade blivit en blödning så hade jag blivit totalförlamad..Men frågan hade varit då OM jag fått den infon om jag övervägt att skippa operationen och fått några år till i mitt jobb..

Mitt tillstånd OPLL är ett ligament i halsryggen kota 4-7 som ombildats till ben och som tryckte på ryggmärg och pressat ihop mina nerver till armar och händer.Mina symtom var 6 avdomnade fingrar..op gjordes i september och 1 operation blev 3

så ...nu har jag fått skriva av mig lite igen..behöver landa lite nu ..Behöver tänka positivt nu..Ska jag vara tacksam att jag inte är döende..?